I den här boken får vi följa två utredningar och ett starkt gisslandrama. 

Jag läser inte så mycket kriminalromaner, det ska erkännas, och jag ryggar alltid tillbaka när jag får tag i en bok där det står "kriminalroman" på omslaget. Det finns så oändligt mycket kriminalromaner ute där man får följa olika påhittade kriminalkomisarier, och dom flesta verkar faktiskt rätt så tråkiga, det känns mer som om författaren vill beskriva ett snaskigt mord och inte så mycket mer. 

Anledningen till att jag läst Box 21 är att jag först läste deras debutroman Odjuret. Det må vara en form av en kriminalroman men jag tycker ändå att den sticker ut något i sitt berättande, jag ska inte avslöja mer.

Box 21 greppade mig från de första sidorna, jag föll direkt för karaktären Lydia som man får följa i sin kamp. Det blir en form av en hämdhistoria, och jag älskar hämdhistorier. När en utsatt och extremt kränkt person får slå tillbaka, och det hårt. När personen har fått nog, när det som hänt inte ska få hända igen. utan att avslöja allt för mycket så blir det då ett gisslandrama på sjukhuset där Lydia ligger och just den delen av boken var en fröjd att läsa, det var snabbt tempo och man kunde knappt lägga ifrån sig boken för man ville veta hur det hela skulle utveckla sig. Jag gillar när en "liten" händelse beskrivs i ett långt stycke, man kan då gotta sig i detaljer, mer än om det rör sig om sjuttioelva olika platser och händelser. Jag önskade nästan att resten av boken skulle vara just gisslandramat för det var så bra skrivet. 

I boken får man även följa kriminalkommisarie Ewert Grens, som jag, om jag ska vara ärlig, inte har fallit för alls, jag tycker att han ären rätt så trist karaktär. Han är klichén av en sliten, bitter kommisarie, det fattades bara att han söp skallen av sig efter varje jobbpass, den här kommisarien knarkar Siw Malmqvist istället. Jag fastnade inte för hans karaktär och jag brydde mig inte speciellt mycket om det som hänt honom, kanske att jag börjar gilla honom mer om jag läser de andra böckerna i serien. 

Boken har även en twist, ooo vad jag gillar twister men ooo vad jag hade kommit på den twisten tidigare än vad som förmodligen var menat. Det var ändå roligt att läsa twisten men föga överraskande. 

Jag brydde mig även mer om Lydias berättelse än den om Joachum. Tycker nästan att dom skulle kunnat nöja sig med Lydias berättelse. En stark kvinna som slår tillbaka mot en totalt vrickad värld av trafficing, äckliga torskar och pengar. 

En annan sak som jag verkligen gillade men boken var förhörsprotokollen, där man fick läsa sig igenom olika förhör med karaktärerna, det var lättläst men hade ändå med ett gäng känslor som speglade vilka karaktärerna var. Det blir lite som att läsa ett manus till en pjäs, inga längre beskrivningar, mest dialog, och jag gillar det. Älskade till exempel harry potter-boken som var skriven på sådant sätt. 

Allt som allt var boken spännande, med lite långsammare delar här och var, speciellt i slutet,  men som man ändå tog sig igenom. Jag har köpt och kommer att läsa deras andra böcker med men pausar lite emellan med en annan författare, eller är det två? ;).